Då jag har berättat lite om att jag har en psykisk sjukdom på facebook tänkte jag att då kan jag förklara den lite mer här!

Jag har länge ledit av depressioner och har även haft grova självmordstankar i tidigare skede. Så till slut satt jag och pratade med skolsystern och hon drog upp det här med PTSD, hon tyckte verkligen att jag skulle kolla upp det eftersom det lät lite som att jag hade det. Så jag gick hem gjorde några test och fick det bekräftat, jag lider av PTSD!

PTSD ( Post traumatic stress decease ) är en sjukdom som bygger på att man har haft en väldigt traumatisk uppväxt, som jag har skrivit i mitt förra inlägg så har jag upplevt grymt mycket för att bara vara 19år gammal. Denna sjukdomen har lett till att jag har fått svårare och svårare att sova på nätterna, hela tiden poppar det upp massa bilder av de dåliga sakerna från min uppväxt upp i huvudet och de är riiiktigt svåra att få bort, det är en kamp varje natt, ibland brister det och tårarna bara forsar. Denna sjukdomen gör även att av ingen anledning kan jag gå ner mig till en djup depression och bli väldigt aggressiv mot allt och alla över det minsta lilla, det är sjukt jobbigt eftersom jag inte själv kan kontrollera det utan det bara kommer utan förvarning. Jag försöker göra allt för att jag ska kunna leva ett normalt liv vilket inte blir lättare när man har det som man har, jag kämpar varje dag för att kunna vara den där glada personen som så många faktiskt uppskattar, jag ska till psykologer och sånt nu när jag börjar 2an. Jag försöker göra allt för mig själv och alla andra så att alla kan vara glada! Detta är väl det jag har att säga om PTSD, fråga gärna om det skulle vara något ni undrar över!

Nystart på bloggen!

Då jag känner att det har börjat gå ner för mig igen så känns det bäst att dra igång denna så att man kan skriva av sig.. 

När jag var ung, riktigt ung! Så bodde jag i Malmö, visst jag var 4 år men livet bara flöt på precis som för vilken unge som helst, helt plötsligt säger mamma att vi ska flytta, jag vet varken vart eller när det ska ske, vet bara att det SKA ske! Så en dag i December så drar sig flyttlasset norrut o det stannar i Vejbystrand ( lite norr om Ängelholm ). Tänkte först vad det där var för ställe osv. Kände mig osäker om jag skulle passa in där. Men allt gick bra, jag hittade några nya vänner att umgås med de 2 första åren i skolan och allt kändes verkligen jättebra! Sen en dag vaknar jag o känner mig lite krasslig, men jag säger inget till mamma eftersom jag verkligen ville till skolan då jag ville umgås med mina kompisar som alltid! Men jag började bara känna mig sämre o sämre o till slut så valde jag att säga till läraren att jag gick hem, men då var det redan försent, hann inte mer än ut ur klassrummet sen spydde jag framför alla mitt i korridoren, alla tittade på mig, blev äcklade av mig o började skratta åt mig, då jag heter Kramer i efternamn valde de sen att byta ut det till Kräker tack vare spyan. Efter det blev jag kallad Kräker i 3 år, innan de ändrade sig o valde att gå på mig fysiskt istället, började putta på mig, slå på mig, sparka på mig o välja ut mig till offer i olika bollsporter på lunchrasterna där de skulle kasta o skjuta bollar på mig, till slut i 6an valde jag att stå upp mot dessa som höll på mot mig, men allt blev bara värre då, de började gå på min familj, de började göra grövre saker, slå mig med biljardköl osv. kom hem från skolan varje dag mellan 3an - 7an gråtandes, mådde verkligen inte bra, mamma var knäckt över det o visste inte vad hon skulle göra. Den enda jag kunde prata med var vår hund, han kändes verkligen som min bästa vän! Efter början av 7an fick jag nog, jag bytade skola, men inget blev bättre där till och börja med, jag var så djupt insatt i försvarsmekanismen att jag fick ännu fler fiender på den skolan tack vare att jag var väldigt uppkäftig, men i slutet av 7an märkte jag att de inte ville mig något illa, att de bara sket i vilket liksom! Så efter det så hade jag bara några enstaka som var på mig fortfarande, det kändes jobbigt men lättande, sen vårterminen därpå blev min f.d låtsatspappa misshandlad till döds, brutalt! det knäckte mig då han verkligen var mer som en pappa än vad min riktiga pappa var då för mig.. har aldrig sett min mamma så knäckt, hon bara grät o grät i flera veckor o jag kunde verkligen inte göra något för att få henne att må bättre o det krossar verkligen en att se sin mamma vara totalt förstörd.. så när väl sommaren började så började hunden bli lite krasslig, så min äldsta bror sa att han skulle bara åka in till veterinären o kolla vad som var fel på honom, men väl när han kommer tillbaks gråter han o har inte hunden med sig, jag lägger mig på golvet o gråter, jag kunde inte fatta vad som hade hänt.. efter det började jag med drogandet, först var det bara lite då o då men sen blev det bara mer o mer, åkte på 4 överdoser, inte många som visste att jag drogade innan jag faktiskt berättade det för de.. var självmordsbenägen o allmänt deprimerad, sen när väl gymnasiet började så kom jag först in på fel linje, samma år dog både min s.k extramamma OCH min faster i cancer, jag började tänka varför just jag? varför ska jag behöva gå igenom allt det här som bara 16 åring? jag hoppade av gymnasiet för att ta en funderare vad jag skulle göra med mitt liv, det slutade med att jag valde Restaurangutbildningen uppe i Halmstad för att komma ifrån Skåne lite över vardagarna, det hjälpte tills rektorn trodde att jag gick på droger o skickade mig till SOC bara för att jag var allmänt speedad på dagarna o försökte sprida lycka, försökte förklara det för honom men han vägrade lyssna, gick där i 4 månader, varje vecka för pisseprov, det kändes förnedrande då jag sa redan första gången att jag var ren, sen så började ryggen krångla i 2an, fick ryggmuskelsinflammation, så kunde inte gå klart den utbildningen heller, så då kände jag att jag bara ville ge upp, ingenting gick i min väg, sen så valde jag ändå att ta en sista chans på gymnasiet o valde Munkagårdsgymnasiet, stormtrivs där verkligen, men vid juletid ungefär fick jag reda på att mormor hade cancer på 2 olika ställen och att hon skulle opereras, även någon vecka senare fick jag reda på att mamma kanske har diabetes, när allt var på väg upp kommer 2 sånna bomber från klarhimmel o sänker mig .. Ja.. nu skrev jag en väldigt stor del av min livshistoria, vill du lära känna mig är detta en bra start, för det här har gjort mig till den jag är idag..